Hur kan man som anhörig komma över sin sorg?

Hur kommer jag reagera om någon i min närhet dör? Det är en fråga som många ställer sig. En del har redan förlorat en nära anhörig, kanske på ett abrupt och alldeles oväntat sätt. Och en del lever med en sjuk anhörig länge, och ser lidandet och smärtan i den de älskar. Då kan döden komma som en lättnad, som också är förenad med skuldkänslor och skam.

Många i branschen som arbetar med förlust av anhöriga, som https://gbb.nu/, vet hur spretig döden kan vara för anhöriga. Det kan bli oväntade bekymmer, till och med bråk, om hur man definierat den bortgångna och vad man själv tror att hen skulle vilja med sin begravning och för sina efterlevande.

Rädsla inför sorgen

De allra flesta människor är rädda för hur de ska reagera när ett oväntat besked kommer. Vanliga känslor som kan uppstå är overklighetskänslor, förtvivlan, oro, ilska, tomhet men också skuldkänslor. Såhär skriver 1177.se:

”Alla sörjer olika. Det kan ha betydelse vem du är som person, hur gammal du är, hur din uppväxt har varit, vad du har varit med om tidigare i livet, hur din omgivning visar sorg och vilket stöd du har från omgivningen.”

Sorgeprocessen är mycket lång och kan variera i vilka känslor som ger störst utrymme. Den första tiden kan du drabbas av skuldkänslor för att du inte känner några känslor alls, medan andra slutar fungera och kan inte känna annat än tomhet, vrede och ångest. Alla reagerar helt enkelt olika. Det andra året brukar många drabbas av mer saknad än andra känslor. Minnen kommer tillbaka mer och mer och man börjar sakta med säkert vänja sig vid, och acceptera, att man alltid kommer sakna personen som gick bort.

Beroende på hur ens anhöriga gick bort kommer sorgen se olika ut. Har man en nära anhörig som tagit livet av sig kan en bra sorgeprocess vara att gå i anhörighetsgrupper för att prata med andra som varit med om samma sak. Skuldkänslorna hos dessa brukar vara mycket höga och det är bra att prata med folk som upplevt samma sak. Läs i dagen.se om någon vars syster tog livet av sig, och sorgeprocessen som fortfarande inte är över.